När skogens källor tystnat, blir jag stilla.
Jag vet ej mer, vad världens oro är.
Dess många röster kan mig ej förvilla.
Blott av min egen oro störs jag här.
Jag står och lyssnar till en evig källa, som ingen ser
men som mig tröst beskär.
Mitt eget hjärtas klara vattenkälla

/Setterlind
#lyrikfredag